Hungerstrejk dag 3

Ett kilo mindre Prisse nu. Känner mig... jag är så... svag.

I natt drömde jag om en armé av kabanosser som slogs för att ta sig upp på Alis stekbord. De mördade och slaktade varandra. En efter en blev de liggande livlösa på golvet. Till slut vad det bara en mager japansk sojakorv kvar. Han såg ut över de döda korvkropparna och utbrast "HA! HAHA!" och stötte en trubbig plastkniv i sin egen mage. När han segnade ned tillsammans med de andra korvliken nedanför stekbordet började plötsligt alltsammans lösas upp i en smet. Som om en elak mördarsenap frätte bort alla vackra proteiner. Jag vaknade av ett skrik. Jag skrek. Jag skriker fortfarande.

Gösta Westling! Svara på mina enkla frågor. Snälla Gösta, jag ber dig. Ställ upp på en intervju snarast. Innan jag dör. Hallå, hör du mig...