Hälsningsarmén

Gullmarsplan är en krigszon. När jag skulle hoppa på tricken i morse dök det plötsligt upp en massa småbarn i illgröna västar på perrongen. Ingen över en meter. De nästan klättrade på mig. Grät, skrattade, skrek och stirrade. Många var snoriga med glasartade blickar. Likadana oboymustacher på både flickor och pojkar. Många, många var dom. Tjugo, trettio, kanske hundratals.

Vad är det frågan om? Varför är alla småungar uniformerade nuförtiden? Och varför hejar de på mig när de inte känner mig? ”Hej, jag heter Gustav, vad heter du?” och "Hej, vem är du? Jag är Sandra?"

Vad vill de? Vilka är de? Hälsningsarmén?