Inbäddad på Stureplan

Jag vet. Nu är ni många tusen som vill veta vad som händer. Sssch… Är tvungen att bloggviska till er. Jobbar undercover på Stureplan. Under jord. Har förklätt mig till gatuarbetare. Sitter hopkrupen i ett gult tält från gatukontoret. Här luktar stor stark och Lagerfeld. Plus en svag hummerdoft som sippprar in från Sturecompagniet och nästan får mig att nysa. Rysa. Får inte nysa nu. Måste vara knäpptyst. Bara en liten glugg att titta genom. Ser ingången till Laroy. Ernst Billgren chitchattar med dörrvakten innan han slinker förbi kön. Vackra människor väller in. Inte fullt så snygga när de väller ut. Något slitsamt har pågått därinne. De har antagligen ätit. Varför ser det då ut som om något ätit dem?

Oj, där borta kommer någon som liknar Daniel Nyhlén! Vad lång han är. Nästan två meter. Ser lite farlig ut. Arg på överklassen? Eller bara oändligt distanslös? Han har block och penna i högsta hugg. Han är beväpnad. Men är dom han slåss mot verkligen människor? Eller är Daniel vår tids Don Quijote? Och E-type bara en vevande väderkvarn? En del kvarnar viker undan när Daniel närmar sig. Andra dunkar honom i ryggen.

Hm… Måste kanske tänka om. Tänkte rusa fram med bucklan och överlämna den personligen. Vad händer om han blir förbannad? Jag kanske måste skaffa vakt. Eller egen paparazzifotograf. Hur ska jag göra? Hjälp mig. Mejla till Prisse! Det är tufft att vara inbäddad journalist. Jag skänker en tanke till Peter i Irak.