Anders Gerdin, offer eller gärningsman?

Idag var jag på Aftonbladet för att träffa Anders Gerdin och lämna över prissepokalen. Det blev ett kort möte. Han tog emot pokalen och flackade med blicken efter en papperskorg som kunde härbärgera den. Sedan slängde han åt mig ett färdigskrivet försvarstal och fräste att han hade ont om tid och att ”det här priset är inget man ligger sömnlös över direkt”. Tyvärr tror jag honom.

Här är Anders Gerdins uttalande:

”Jag är stolt över att Aftonbladet givit röst till en modig tjej som råkat ut för något mycket hemskt. En tjej som vägrat acceptera den gängse uppfattningen att våldtagna kvinnor ska hålla käften och acceptera rollen som offer. Hon skämdes inte eller smusslade med det som hänt. Hon stod upp och berättade. Med det här priset vill tydligen juryn förstärka och cementera uppfattningen att våldtagna kvinnor ska hålla käften.”

Det skulle vara lätt att kritisera hans knackiga logik om att alla våldtagna kvinnor som inte är med på bild i Aftonbladet håller käften. Och det är lika lätt att konstatera att de faktiskt är offer, oavsett om Gerdin plåtar dem i soffan med sin nallebjörn eller ej. Men jag tänker inte gräva ner mig i det där. Min handling får tala för sig själv.

Till sist frågade jag honom om han ville ställa upp på bild tillsammans med pokalen. Han vägrade. Tydligen vill Anders Gerdin förstärka och cementera uppfattningen att det är brottsoffren som ska hängas ut på bild – inte förövarna.